I will not catch you
Att allt ska behöva bete sig såhär mot mig. Vad har jag gjort för fel, kan inte heller gråta. Det fungerar bara inte.
Allt går snett och sätter mig i spel. Det är så jävla mycket nu. Det är en evig dragkamp för att få saker på sin plats och som jag vill ha det. Vafan lever jag för egentligen, vad/vem gör det ens värt för mig att stiga upp på morgonen, gnistan är förvunnen. Ingen spänning eller action, livet är en kronisk sjukdom.
How to get out of the darkness without any light?
Kommentarer
Trackback
